kena

Fredag igen. Skönt att få njuta av vädret ute på Fellinis uteservering i solen tillsammans med människor man älskar. Det är sådana stunder som får en att uthärda de jobbiga då det ser mörkt ut. Det är faktiskt då jag tänker hur underbart livet är. Nu när solen börjar kika fram igen märker man hur alla intar en helt annan kroppshållning, stora leenden pryder lundabornas ansikte - så härligt att se. Nu återstår det bara två månader kvar, nu är det bara att hålla ut.

Imorgon är det dags för mig att skriva höskoleprovet. Är inte alls sugen, men är man egentligen någonsin det? Det är en sak som måste göras, skönt kommer det vara imorgon kväll då det är över...puuuh. Då kommer jag nog bara trycka i mig choklad som belöning och däcka i min säng. Men det förtjänar man efter något sådant tycker jag. Mina systar klagar alltid på att jag sover - oavsett när de ringer så sover jag, men det är vad jag behöver, min sömn verkligen något jag prioriterar. Jag lovar att om ingen skulle väckt mig (någonsin), skulle jag utan problem sova igenom hela mitt liv..haha!